Jag använder mat och framför allt godis som snuttefilt. Den tryggheten som alltid finns där. Den tröstar mig, piggar upp mig, ger mig lugn och ro, firar med mig, finns alltid med i alla möjliga situationer. Men dömer mig aldrig.
Barnsligt men sant.

För det är verkligen så det är. Det ÄR min snuttefilt. Min ständiga vän och följeslagare. När jag inte får ha min snuttefilt blir jag rastlös, arg, grinig, irriterad, orolig, ängslig och rädd. Och hur gör man sig av med en snuttefilt som hängt med i 31 år?? Hur fan ska det gå till. Jag måte ju äta. Maten måste finnas där. Jag kan inte bara rycka bort den och kallhjärtat säga att "nu får du fan klara dig utan".

Godiset har jag försökt rycka bort så många gånger att jag tappat räkningen men alltid saknat det för mycket.

Och som alla som haft en egen snuttefilt så vet ni att det inte duger med några ersättare. Just DEN filten och BARA den filten duger. Inget annat.

Men det sägs väl att steg 1 är att identifiera problemet. Sen får man arbeta fram en lösning efter det.
Så problemet är identifierat. Nu ska jag bara hitta lösningen på det...

Tips mottages gärna.

P.s Det blev ingen träning varken igår eller idag på friskis. Som en del av er sagt så blir det oftast inget bra om man går dit fast man inte vill. Och det är så sant så. Det hade inte blivit bra nåt av det. Så det blir raska promenader resten av veckan och lite städande hemma istället.

P.s 2: Helnötet är Björnes. Jag ska inte äta av det...

Tack för allt er stöd!