Igår var jag på mitt första friskis pass!!! Wohoo!

Redan efter ca 30 minuter börjar endorfinerna hoppa runt i kroppen. Visst, det var jobbigt och jag blev svettig (Ja inte av endorfinerna då alltså...) men det var superskönt. Man kunde själv välja hur mycket man skulle ta i. Vi var kanske 20 st i lokalen och medelåldern var nog runt 45.

Jag hade lite problem med kordinationen först men det gick rätt snabbt att komma in i. Behöver dock ett par skor bättre anpassade för innejympa.

Jag har tänkt köra just basjympa ett par gånger nu först så jag får upp flåset lite. Sen ska jag prova en massa olika pass hade jag tänkt.

När jag kom hem och hade ätit och duschat så lade jag mig i soffan. Fortfarande lycklig efter passet. Inte slutkörd men skönt darrig i hela kroppen. Där låg jag invirad i en filt och bara kände mig lycklig! Man känner sig stark, smidig, smal och superduktig efter avslutat pass. Den kicken och känslan är helt underbar!! =) Ingen träningsvärk än men klockan är ju bara barnet...

Joanna skrev en bra sak i sin blogg igår:

"Dagens lärdom: Det räcker inte att bestämma sig en gång. Man måste bestämma sig HELA tiden"

Nu gick det upp ett litet ljus här förstår ni. För det är ju precis så det måste vara. Jag måste bestämma mig igen. Och igen och igen och igen. Varje dag, hela tiden. Det räcker inte att jag bestämde mig för 2 år sen. Jag måste bestämma mig IGEN och IGEN! Varje dag. Varje måltid.

Tack Joanna! =)

Tack igen, alla ni som skriver kommentarer till mig!

Jag tänkte bara meddela att jag inte kommer att ge upp. Bara så ni vet.

Jag kommer igen.

Även om det känns väldigt motigt och jobbigt nu när jag är tillbaka på ruta 1, så kommer jag igen. Tids nog. Jag insuper inspiration från alla era bloggar så länge.

Friskis en gång i veckan, raska promenader och nyttigare/bättre matval är nog en bra start. Eller vad tror ni??

Babysteps...

Har haft konstig spänningshuvudvärk nu i flera dagar. Vägrar släppa. Gick en långpromenad idag för att försöka skaka det av mig. Det blev nästan värre. Urk.

Gick till apoteket igår och frågade vilka piller som kunde tänkas funka bäst på spänningshuvudvärk. Jag påpekade också att jag vet att jag borde behandla själva spänningen istället. Men inget verkar ju funka. Hon rekomendarade i alla fall Ibumetin. De funkar rätt bra men nu har det suttit i rätt länge faktiskt. Jag tror visserligen att det är min kudde som är boven i dramat här. Den känns platt och knölig nu och jag sover inte så bra har jag märkt.

Kan vara lite med skolan också såklart...

Får nog knapra i mig mer piller nu.

Imorgon ska jag gå på mitt första friskis pass!! Whiiiiiii!! Hoppas bara skallebanken släpps tills dess.

Tusen Tack för alla era inlägg. Ni har så rätt så. Allihopa. Ni ger mig många tankeställare.
Jag försöker desperat hitta rätt "metod" och det ska helst ge resultat direkt. Nu på en gång.

Planen var nu egentligen att ge mig själv ett år till. Köra stenhårt och hoppas på det bästa. Skulle inte det funka så skulle jag skita i det. Men jag ser ju det nu, när jag själv läser igenom vad jag skriver, hur illa det låter. Desperat. Jag stressar jävlar i det för att nå resultat. Jag hittar inte balansen. Den som är så viktig mellan mat, motion och livskvalitet.
Jag pressar mig själv till fördärv när jag tvingar mig själv till saker. Detta måste (som allt annat egentligen, jag har bara inte riktigt sett på det det på det sättet innan) komma inifrån. Inte vara påtvingat utifrån. Inte då att nån annan tvingar mig att göra saker, nej nej. Det är bara mig själv det här handlar om. Me, Myself and I. Men jag försöker nog tvinga mig själv till vissa mål och prestationer. Så det där med "ett år till" är redan slängt i papperskorgen. Mitt sunda förnuft och jag är väl kanske inte alltid överens. Låter ju som jag har värsta personlighetsklyvningen här nu men det får jag ta... hehe.
Jag får helt enkelt ta det lite lugnare. Inte sätta en massa krav o press på mig. Utan verkligen känna efter. Vad är det jag gör, vad är det jag behöver, varför gör jag si eller så, hur mår jag egentligen... (Ändrar mig säkert imorgon igen och hittar nåt nytt jag försöker mig på ;) eller vad tror ni??)

Nåja. Idag fyller jag alltså år. 31 stycken. Redan igår fick jag en helt fantasktisk present. En bärbar dator!! Jag var helt stum när jag öppnade presenten. Visst hade jag skrivit det på önskelistan men jag trodde ju aldrig nånsin att jag skulle få en. =) Men den är väl behövd. Nu kan jag sitta och plugga i vardagsrummet och Björne kan spela i köket. Nice!!

Fick även ett presentkort på Friskis o Svettis!! Äntligen!!! Det är ett stort steg i rätt riktning. Första passet blir redan på torsdag. En gång i veckan ska jag börja med. Det är ju ändå ca 5 mil att köra tur o retur dit... Sen får jag se om jag utökar.

Björne har även bokat ett hotellrum i Göteborg i helgen! =)

Jo det är sant. Jag har gått upp allt igen. Vågen visade 87 kilo idag. Och egentligen är jag riktigt jävla förkrossad inuti. Jag gråter, skriker, slår huvet i väggen och har enorma skuldkänslor. Det borde kanske vara dags att ge upp snart. Sluta med detta självplågeri. Egentligen...

Men fan heller. =)
Jag ger det hela 1 (en) chans till. Mer info om det inom kort.

Lite kort om min vikthistoria. (Har för mig att jag lagt upp det innan. men hittar det inte. Så har jag gjort det så kommer det igen...)

1995/96
Går i gymnasiet. Känner mig som en strandad val. Väger då ca 66 kilo. Förstår nu att jag inte var så väldigt tjock då.

1998
Väger mig typ aldrig men är rätt säker på att jag är uppe i ca 75 kilo.

1999
Jag får jobb på ett lager och det blir massa spring dagarna i ända. Ramlar ner till ca 66-68 kilo.

2001
Aug: Går med i Viktväktarna för första gången. Väger in mig på 69 kilo.
Nov: Det går bra med viktvätkarna och jag är nere och sniffar på 60 sträcket. Kommer aldrig riktigt under. 61 kilo.
Nov: Träffar Björne och försöker hålla liv i det hela. Men jag hamnar väl rätt snabbt i sambofällan och börjar gå upp igen.

2002-2005
Hittar jag inga riktiga viktnoteringar. Men det går sakta men säkert uppåt. Jag får jobb på Nummerupplysningen i 2002 och nu är det stillasittande som gäller hela dagarna. Rör inte alls på mig nånting.

2005
sept: 87 kilo. Usch. Beställer viktväktarnas brevkurs och försöker köra bäst jag kan hemma.

2006
Jan: 89 kilo. 
Juni: Försöker viktväktarna igen. Björne hänger med denna gången. Väger in mig på 89,2 denna gången. Det mesta jag vägt nånsin.
Aug: Väger fortfarande 89 kilo. Bestämmer mig verkligen en gång för alla för att gå ner. Skriver in mig på Viktklubb.se istället.
vinter: Kilona trillar sakta men säkert av mig. Motivationen finns och jag är lycklig.

2007
mars: Har under höst och vinter sakta jobbat mig ner i vikt. Vågen stannar nu på 79,5!
juni: Kämpar på bra och här väger jag 76,5. Detta blir lägstanoteringen. Bättre än så blev det inte. Det var totalt ca 12 kilo jag lyckades gå ner.
sensommaren: Stressen på jobbet börjar blir för mycket. Jag orkar inte tänka på nåt. Minst av allt vad jag äter. Går upp igen.
dec: Stessen leder till att jag säger upp mig själv och går mot nya mål. Väger nu 85 kilo igen.

2008:
mars: Orken kommer sakta men säkert tillbaka och kör jag igång min "2 månaderskur". Väger fortfarande 85 kilo.
juni: Efter "2 månaderskuren" har jag gått ner till 79,9.
aug/sept: Uppe i nästan 85 kilo igen. Nystart och Detox på schemat.
sept: Detoxen gör att jag snabbt tappar många kilo. Jag är nere på 81,9 och vänder.
okt: Skolan gör mig stressad, orolig och fan vet vad. Jag släpper på allt och vågen hånar mig. 87 kilo. Igen.

Men jag ger faktiskt inte upp. Seg som fan... Jag måste ju nästan skratta åt eländet. =)

En chans till. En chans, 1 år. Det är vad jag ger mig själv nu. Detaljer kommer efter helgen.

Först min födelsedag på måndag... =)

Oktober är här!

En plan börjar smidas i mitt lilla huvud! =)

Återkommer om ett par dagar med den...

Ha en skön hösthelg så länge!

=)

Kram

Sorry.

Men jag hinner inte blogga nuförtiden. Det är plugg, plugg, plugg hela tiden. Känns som jag är efter med allt. Trots att jag sitter här hela dagarna ibland. Har dessutom lite svårt att koppla av när jag tar pauser. Går jag ut och går en promenad så rullar tankarna hela tiden.

Men det blir nog bättre. Hoppas jag!

Så bloggen vilar lite ett par dagar nu.

Ha det skönt där ute!!

=)